31 maj
2013

Erik Nitsche

av admin — Kategori: Artikel, Blogg — Taggar: , Kommentarer inaktiverade för Erik Nitsche

Denna veckan tittar vi lite på ännu en profil inom den grafiska världen.

 

Erik Nitsche

”Who is this guy doing the Bauhaus in New York?”

– László Moholy-Nagy

 

 

 

Erik Nitsche föddes i Lausanne, Schweiz 1908, i en konstintresserad familj. Både hans pappa och farfar var duktiga fotografer och konstnärer som Paul Klee var nära vänner till familjen. Klee var den som påverkade Nitsche att bli konstnär istället för fotograf. Trots den nära relationen så valde Nitsche att inte gå på Bauhausskolan, där Klee undervisade. Istället studerade han vid Kunstgewerbeshule i München.

Efter examen i början på 1930-talet arbetade han i Cologne, Tyskland, men blev snart anställd av Maximilien vox att arbeta i Paris. Här gjorde han mest illustrationer till magasin och tidningar. Vid den här tiden var Art Deco dominerande inom den franska designen. Men Nitsche, med sin schweiziska bakgrund tyckte också mycket om Bauhaus och dess rationalism, vilket var motsatsen till Art Deco.

Med den annalkande konflikten i Europa flydde många. Nitsche, som så många andra, reste till USA. Han började i Hollywood, där han skapade scenografier till musikal, men snart packade han sina väskor och reste till New York. Under sitt första årtionde i New York arbetade han som frilansande grafiker för många av de stora amerikanska mode och inredningsmagasinen, som fanns i staden, som t ex Life, Look, Harper’s Bazaar och Vanity Fair.

‘I was a Swiss in the graphic arts,’ förklarar han. ‘I had no problem. I walked into places like Harper’s Bazaar [where Alexey Brodovitch worked as Art Director] and Town & Country and got work immediately.’

1940 blev han tillfrågad om att bli art director för Air Tech and Air magazines, tekniska magasin fyllda med diagram och grafer som specialiserade sig på aerodynamiska och hydrauliska system. Han hade full kontroll över illustrationer och format. Det låg nära hans bakgrund och förkärlek till logik och precision. Laszlo Moholy-Nagy såg Nitsches verk i dessa magasin och undrade vem det var som använde Bauhausstilen i USA.


spread_airnews4 spread_airnews3 spread_airnews
 

Han var väldigt produktiv under 1940-talet och arbetade för många klienter som art director.

1947, blev han art director för Dorland International i New York och 1948 för Mademoiselle magazine för ett par nummer. Nitsche var rastlös och såg sig själv som en nomad och lyckades aldrig behålla ett arbete en längre tid. Han hade känslan att han inte var en kontorsmänniska och flyttade i början på 1950-talet från New York till Ridgefield, Connecticut. Till denna nystart behövde han nya klienter. Hon involverade sig i The Gotham Agency, som bland annat hade ett General Dynamics-konto.


gebrauchsgraphik_1955 cover_gebrauchsgraphic_june1961 cover_gebrauchsgraphic_april1956
 

General Dynamics som sökte ’International Conference on the Peaceful Uses of Atomic Energy’ in Genevé, ville positionera sig som inspektörer istället för utvecklare av vapen och destruktiva material. Dem behövde en talangfull grafisk designer som kunde hjälpa dem få ut budskapet. Nitsche blev deras art director 1955 och fick total frihet att bygga upp företagets identitet från noll. General Dynamics arbetade med den första atomubåten och kunde inte riskera att tophemligt material kom ut. Nitsche fick bara en vag beskrivning av ubåtens design. För att förhindra att någon specifik information kom ut, blev han tvungen att använda sig av symboliska uttryck för att visa på användandet av atomkraft. Han skapade en serie på sex litografiska affischer som blev grunden i utställningen. Nitsche hämtade mycket inspiration till sina bilder från den vetenskapliga sidan. Han använde sig av geometriska former och färgpaneler. Han lyckades ge ubåten en poetisk känsla genom att måla ens stor snäcka från vilken ubåten kom ut. Ubåten sågs inte längre som en mördarmaskin utan istället som ett verktyg för fredsbevarande.

Företaget blev mycket nöjd med resultatet och beställde genast fler affischer. Detta var början på General Dynamics framtida produkter. Mellan 1955 och 1960 byggde Nitsche upp företagets identitet, med bland annat affischer, broschyrer, årsrapporter och krönte med en 420-sidig bok om företagets historia, ”Dynamic America”.


generaldynamics6 generaldynamics3 GD1959annualreport GD1955annualreport
 

Nitsche flyttade tillbaka till Genevé 1960 där han grundade ENI (Erik Nitsche International). Han producerade bildhistorieböcker, ambitiösa band om transportens historia, aviation, fotografering, astronomi och kemi. Hans största projekt var en tjugo-bands utgåva som visualiserade historien om musik, från klassisk till jazz, komposition till instrumentering. Han lyckades med att välja och strukturera stora mängder av material.

I slutet på sin karriär flyttade han från Paris till Ridgefield till München och fortsatte att designa bland annat en serie frimärken och skivomslag. 1995 diagnostiserades han med en dödlig sjukdom som snabbt tog kraften ur honom. Han dog 10 november 1998.

Nitsche kanske inte är lika känd som många av hans samtida kollegor. Han sökte aldrig uppmärksamhet och deltog inte i olika organisationer. Han föredrog att ”genomföra arbetet, inte att prata om det”, hans arbete fick tala för sig självt.

nitsche01

Han spelade en stor roll för modernismen, men var inte en ledare för den. Nitsche löste varje uppdrag för sig. Han följde alltid sin magkänsla och avvisade Swiss International Style, med känslan av att det var för stelt. Hans minimalistiska och abstrakta skisser passade in i Swiss style, men hans val av eleganta typografier (klassisk serif kombinerat med helvetica) gick utanför deras dogma. Detta kan vara en orsak till att han inte finns med i Hall of Fame.

 

 Källa: http://www.iconofgraphics.com/Erik-Nitsche/