17 maj
2013

Färglärans abc

av admin — Kategori: Blogg, Tips — Taggar: , , Kommentarer inaktiverade för Färglärans abc

För ett tag sedan hade Cap&Design en bra artikel om färglära. Den delar jag nu med mig till er.

Vi går igenom några av grunderna i färglära – teorin bakom färger som förklarar hur vi uppfattar färger och varför vissa färger harmoniserar och andra inte.

Vad har färglära med typografi att göra? Flertalet av de stora typograferna under 1950-talet som Max Bill, Karl Gerstner, Armin Hoffmann, Richard Paul Lohse, Hans Neuburg och Carlo L. Vivarelli lade ner en stor del av sin tid på färglära.

Under nästan 500 år hade typografer arbetat med bokformgivning utan att ha någon stor kunskap om färglära. Det var först under 1800-talets mitt som färgläran lyftes in på allvar i den grafiska industrin med hjälp av litografins ökade popularitet. Nu såg konstnärerna en ny marknad öppna sig och flertalet – likt Henri de Toulouse-Lautrec – blev affischkonstnärer.

Under 1900-talets första hälft fanns en vilja att förena litografitryck (som senare kom att utvecklas till offsettryck) med bokformgivning och därmed på ett enkelt sätt lyfta in fotografiet. Denna utveckling mot en förening av typografins hantverk samt konstnärernas förmåga att arbeta med färger och kompositioner, startades främst i Tyskland under ledning av Bauhaus-skolan. När skolan stängdes 1933 togs stafettpinnen över av schweiziska talanger som till exempel Max Bill.

Här beskriver vi några principer inom färglära som var fundamentala för dessa typografer.

Färgcirkeln (Johannes Itten)

De tre färgerna i mitten, gult, rött och blått kallas primärfärger. Det går inte att skapa exempelvis rött genom att blanda färger inom den subtraktiva färgskalan, därav kallas de primära. Grönt, orange och lila kallas sekundärfärger och uppkommer genom blandning av primärfärgerna.
Färgcirkel

De färger som står mitt emot varandra i färgcirkeln kallas komplementfärger. Dessa består av en blandning mellan primärfärgerna och aktiverar alla ögats synceller och skapar då harmoni. Det fungerar på så sätt att den gula färgens komplementfärg är lila, och lila är uppbyggt av en blandning mellan rött och blått. Alltså aktiveras ögats alla tre synceller gult, rött och blått. Likadant med grönt och rött – grönt är en blandning mellan gult och blått.

Om ögats alla synceller inte aktiveras, vid exempelvis gult och rött, kommer ögat att framkalla blått för att se till att alla ögats synceller aktiveras, och denna blåa ton kommer att läggas över den gula och den röda.

Om du håller dig till komplementfärger kommer färgerna – om de placeras tillsammans mot en vit bakgrund – att behålla sin ursprungliga kulör.

För att kunna se vilka färgtoner som Johannes Itten menade i sin bok Kunst der Farbe från 1961 har vi översatt, rent optiskt, färgerna från originalet till Pantone. Då kan du få en förståelse för vad han menade med till exempel orange eller violett. Med cmyk kan man inte få fram rätt kulörer. Via Pantone kan man dock närma sig originalet. I exemplet nedan är komplementfärgerna placerade bredvid varandra. Tänk på att Pantone-färger är svåra att få rätt på webben, så för exakt färg måste ni kolla upp det i Pantone-kartan.

Pantone-karta

 

Färgcirkeln – rgb & cmyk

Man skiljer mellan additiva (datorskärmen) och subtraktiva (trycksaker) färger. Rgb är ett sätt att ge bilder i datorn färg genom att kombinera, rött, grönt och blått via ett rutnät av bildpunkter (pixlar) medan cmyk är färger som man använder i tryckprocessen och som framkommer genom blandning av pigment. Förhållandet mellan dessa färger kan enklast visas med ett färghjul där nyansvärdet för en speciell färg uttrycks i grader (rött finns alltså vid noll grader).

Färgcrikel RGB-CMYK

De subtraktiva grundfärgerna, gult, cyan och magenta är markerade i exemplet här bredvid med blåa pilar och de additiva grundfärgerna, rött, grönt och blått är markerade med svarta pilar. Färgerna förhåller sig inom cirkeln på så vis att genom kombinationen av grönt och rött får vi gul färg, blått och rött ger magenta och så vidare.

NCS. För att undvika missförstånd när man ska förklara olika färgers nyanser så skapades 1979 ett nytt färgsystem, ncs.

Här kan du översätta ncs-koder till färger på skärmen

Allt är inte alltid vad det ser ut att vara

Färger påverkar varandra och lurar oss att uppfatta toner som egentligen inte existerar rent fysiskt utan endast psykiskt (psykologisk färglära). Hjärnan söker alltid efter harmoni, och för ögat är detta att aktivera alla synceller så jämlikt som möjligt. Hjärnan vill även skapa kontraster och framhäva färger gentemot varandra så att vi kan skapa mönster. Denna funktion är viktig då den underlättar för oss att särskilja föremål på till exempel grenar och dylikt, och har med största sannolikhet att göra med vår överlevnadsmekanism.

Färgtoner

  • 1–6 I exempel 1 och 2 har ytan i mitten samma ton. Detsamma gäller för exempel 3–4 och 5–6.

Gråvärde

  • 7–8 Dessa tre färger har alla samma gråvärde. Om vi gör om dem till gråskala syns detta tydligt.

 

Simultankontrast

Det som färgrutorna nedan illustrerar kallas simultankontrast. Fenomenet har varit känt sedan länge men togs på allvar först på 1800-talet när en fransman, M.E. Chevreul (1786–1889), skrev en vetenskaplig bok – The Principles of Harmony and Contrast of Colours – inom detta ämne. Denna bok studerades flitigt av impressionisterna och kunskapen fick liv i deras målningar.

Att dra nytta av simultankontrasten kan vara mycket effektivt inom reklam och ska med fördel användas. Genom denna kunskap kan du till exempel förstärka en blåton (cyan) genom att lägga den på en mycket svag rödgul ton. På så sätt får du den blåa färgen att lysa likt neon.
Om du vill eliminera simultankontrasten görs detta med något som kallas kompensation – du låter omfältets ton blandas in i den framträdande tonen.

Om du vill undvika att en grå ton mot en röd bakgrund ter sig grönaktig blandar du i en aning rött i den gråa ytan och den behåller då sin neutralgråa färg.

Gråvärde

Att du kan påverka en färgs lyskraft genom att förändra bakgrunden kanske inte känns som en nyhet. Men detta har inte bara att göra med färg, utan med gråskala. Ögats retina (näthinna) har cirka 125 miljoner stavar (ljuskänsliga celler) som uppfattar svart och vitt ljus, samt cirka 7 miljoner tappar som uppfattar färg. Tapparna är koncentrerade i ett område som kallas gula fläcken, och aktiveras när vi fokuserar på ett objekt.

Alltså fungerar färgseendet bäst när vi fokuserar på ett föremål, medan det svartvita seendet fungerar bäst när vi inte fokuserar direkt på ett objekt. Detta bör du tänka på inom grafisk kommunikation då det innebär att en stor del av det objekt som betraktaren tittar på uppfattas av stavarna som svartvitt.

 

Källa: http://capdesign.idg.se/2.990/1.287161/farglarans-abc