3 maj
2013

Typografi, del3

av admin — Kategori: Artikel, Blogg — Taggar: , Kommentarer inaktiverade för Typografi, del3

 Typsnittsfamiljer

Förra veckan tittade vi på bokstävernas anatomi. Så nu när vi vet hur bokstäverna ser ut kan vi titta på grupperingarna, typsnittsfamiljerna

Utifrån karakteristiska huvuddrag i bokstavsformerna kan typsnitt sammanföras i större grupper. Det förekommer flera sådana indelningar, och flera av grupperna har genom historien haft olika benämningar. Många av de äldre benämningarna användes fortfarande jämsides med modernare.

Typsnittsfamiljerna brukar klassificeras enligt CF Hultenheim systemet:
Primform: 1800-talets och det tidiga 1900-talets sansseriff med regionala variationer (t ex Franklin Gothic och Akzidenz Grotesk).
Neoform: Det sena 1900-talets förändring av primärformen (exempelvis Univers och Helvetica).
Geometrisk form: Mer renodlat geomterisk sanseriff, konstruerad med linjal och passare (Avant Garde, Futura).
Humanform: Mindre geometrisk och mer av handens rörelse i den textade bokstaven. De enskilda tecknens bredder är mer varierade. Baserad på klassisk grekisk-romersk inskription (Gill, Syntax, Formata, Scala Sans).

Grupperingar

Renässansantikva (Medievalantikva, Garalder)

CF Hultenheims indelning: Diagonalantikva (primform, diagonal)

Antikvastilarna fick sin moderna form redan på femtonhundratalet. Synar man dem närmare kan man konstatera att de är uppbyggda på samma sätt som bokstäver handtextade med kalligrafipenna, alltså med diagonal pennföring. Ansvällningarna, alltså där bokstaven blir lite tjockare, har en diagonal tyngdpunkt. Den diagonala karaktären ger bokstäverna en ganska mjuk, ”mänsklig” framtoning, till skillnad från de ganska strama, upprättstående bokstäverna i t ex nyantikvan.

Utöver de diagonala ansvällningarna är det typiska för renässansantikvan är de snedställda serifferna som ansluter till staplarna med liten ansvällning, s.k. konsol. Det är också en ganska liten skillnad mellan grundstreck och hårstreck.

Den första textade humanistantikva som man gjorde gjutna typer av var Nicholas Jensons år 1470. Det mest kända typsnittet är annars Claude Garamonds från 1535, som uppkallades efter hans efternamn. Av Garamond finns det dock en uppsjö av varianter, där vissa har väldigt lite med Claude Garamond att göra. Det man dessutom länge trodde var Claude Garamonds originaltyper, visade sig vara gjorda av Jean Jannon. Garamont Amsterdamer är gjord med hans typer som förebild. Det moderna Garamond-typsnitt som ligger närmast originalet är istället Stempel Garamond. Adobe Garamond är även den ganska trogen.

Andra typsnitt inom denna familj är bl. a Galliard, Bembo och Sabon. Ett av de mest använda av de modernare typsnitten som dock måste betecknas som renässansantikva är Hermann Zapfs ”Palatino”.

Garalder

Nyantikva (Didoner)

CF Hultenheims indelning: Vertikalantikva (primvertikal, vertikal utan konsol, vertikal med konsol)

När man började trycka med kopparstick och andra djuptrycksmetoder fick man möjlighet att gravera ytterst fina detaljer på tryckplåten. De skarpa övergångarna och den stora skillnaden mellan bokstävernas grund- och hårstreck bildade stil under 1700-talet.

Antikvorna utvecklades till att få en horisontell, uppstramad och symmetrisk stil. Serifferna saknar också ansvällning (konsol) mot grundstrecken. Den mest kända nyantikvan är Bodoni, men även Didot och Walbaum är vanliga.

Didoner

Övergångsformer (Realer)

CF Hultenheims indelning: Transantikva

Under nittonhundratalet kom Övergångsformerna som är en blandning av Rennässansantikva och Nyantikva.

Mest känd är Times som gjordes för dagstidningen The Times i England på 1930-talet. Andra kända namn är Century Schoolbook och Baskerville. Även Caslon bör räknas till denna familj.

Realer

Tidningsantikva (Centurer)

CF Hultenheims indelning: Linearantikva (primlinear)

Robusta typsnitt, anpassade för dagstidningarnas begränsade tryckkvalitet i rotationspressar.

Har jämn teckning och liten kontrast mellan grund- och hårstreck. Exempel på dessa typsnitt är Digiantikva, Textype, Joanna och Swift.

Centurer

Egyptienne (Mekaner)

CF Hultenheims indelning: Linearantikva (linear utan konsoll, linear med konsoll)

Egyptiennesnittet hittar man för första gången 1815 i en typkatalog från Vincent Figgins. Namnet tros komma av att Napoleons intåg i Egypten hade ökat intresset för detta land vid den aktuella tidpunkten.

Det som kännetecknar dessa typsnitt är de kraftiga serifferna som ansluter vinkelrätt till grundstrecken. Serifferna är också ofta jämntjocka och avhuggna i änden. På grund av klumpigheten är egyptiennesnitt svåranvända, men i reklamsammanhang och rubriker kan de fungera. Kända typsnitt är Rockwell, Beton, Lubalin Graph, City, Clarendon.

Mekaner

 

Detta var en del av de grupperingar som finns av typsnittsfamiljer. Nästa vecka tittar vi på de sista grupperna.

 
Källa: http://www.nebulosa.se/typografi/typografigrund.shtml