10 maj
2013

Typografi, del4

av admin — Kategori: Artikel, Blogg — Taggar: , Kommentarer inaktiverade för Typografi, del4

Typsnittsfamiljer

Förra veckan började vi titta på grupperingarna, typsnittsfamiljerna. Idag lär vi oss ytterligare några och hur man känner igen dom.

Först en liten snabb tillbakablick på vad vi lärde oss om klassificering av grupperna.

Utifrån karakteristiska huvuddrag i bokstavsformerna kan typsnitt sammanföras i större grupper. Det förekommer flera sådana indelningar, och flera av grupperna har genom historien haft olika benämningar. Många av de äldre benämningarna användes fortfarande jämsides med modernare.

Typsnittsfamiljerna brukar klassificeras enligt CF Hultenheim systemet:
Primform: 1800-talets och det tidiga 1900-talets sansseriff med regionala variationer (t ex Franklin Gothic och Akzidenz Grotesk). Neoform: Det sena 1900-talets förändring av primärformen (exempelvis Univers och Helvetica).
Geometrisk form: Mer renodlat geomterisk sanseriff, konstruerad med linjal och passare (Avant Garde, Futura).
Humanform: Mindre geometrisk och mer av handens rörelse i den textade bokstaven. De enskilda tecknens bredder är mer varierade. Baserad på klassisk grekisk-romersk inskription (Gill, Syntax, Formata, Scala Sans).

Grupperingar

Sans Serif (Grotesk, Linjärer)

CF Hultenheims indelning: Sanserif Linearform (primform, neoform, geometrisk form, humanform)

Under artonhundratalet dök sanserifftypsnitt upp för första gången, och var inspirerade av tidsandan vid den industriella revolutionens genombrott. Skälet till att dessa tidigare inte funnits hade med verktygen att göra. Steninskriptioner och textning med bredpenna gav naturliga seriffer.

Groteskerna saknar seriffer och har optiskt jämntjocka linjer. Det första typsnittet av denna typ, Sans-seriff, fanns i Vincent Figgins stilprov från 1830 i England. Amerikanska Thorowgoods Grotesque var det första med gemena bokstäver. Båda dessa kom som synes att få stor betydelse för benämningen på dessa nya fonter. Ett av de första grotesk-snitten i Tyskland var Akzidenz-grotesk från Bertholds som gjordes 1896-98.

Två grotesker som än idag är mycket populära är Franklin Gothic och News Gothic som bägge tecknades av amerikanen Morris F Benton 1903 respektive 1908. I slutet av tjugotalet kom tysken Paul Renners geometriskt skapade Futura och det engelska svaret i form av Gill Sans av Eric Gill. Senare kom Univers av schweizaren Adrian Frutiger. Helvetica av Max Miedinger kom 1957.

Tidigare ansågs användningen för Sans-seriffer vara inskränkt till tabeller och reklam-sammanhang. Avsaknaden av seriffer ger en något sämre ordbild än antikvorna, därför ansågs de inte passa lika bra till brödtext. Men under 1990-talet kom det en mängd nytecknade grotesksnitt inom den sk humanistiska sans-seriffen, som t ex Meta, Scala Sans, Thesis och Sterling. Den humanistiska sans-seriffen har dock sitt ursprung i typsnittet Underground, tecknat av Edward Johnston för London Transport strax före första världskriget.

Dessa typsnitt liknar mera antikvan, där de enskilda tecknens bredder är mer varierade och den geometriska uppbyggnaden är inte lika stark. Bokstävernas tydlighet har förstärkts bland annat med inspiration från vägskyltar. Många av dessa är också mycket omfattande med många vikter och även kapitäler och gemena siffror. Claude Sans kursiv har t o m så kallade swashbokstäver (bokstäver med extra slängar vid anslutningen till nästa bokstav).

Allt detta har bidragit till att Sans-seriffen i större utsträckning kommit att användas som komplement och även ersättning för antikvan.

Linjärer

Semilinjärer

CF Hultenheims indelning: Sanserif (diagonalform, vertikalform)

Semilinjärer är groteska typsnitt men med antydan till seriffer och diagonala ansvällningar. Linjetjockleken är optiskt ojämn. Liksom de nya humanistiska sans-serifferna liknar vissa av dessa antikvan i sin uppbyggnad.

Man ser mer av handens rörelse i tecknens uppbyggnad och fonterna är i vissa fall mer omfattande med många vikter. Exempel är bland annat Optima, Legacy Sans, Advert och Rotis.

Semilinjärer

Kalligrafiska stilar (Skripter)

CF Hultenheims indelning: Skripter

Främst bokstavsformer med handskriftskaraktär, t ex Palace Script, Caflish Script, Byron, Champagne m fl. Lämpligt för inbjudningskort. Som generell regel kan sägas att man aldrig sätter hela ord versalt med dessa stilar.

Skripter

Frakturstil (Gotiker, svensk stil)

Både gammalsvenska och äldre tysk och engelsk stil hör till den gotiska familjen.

Gotiker

Fantasistilar

Här finns inga generella regler, stilarna ser ut hur som helst. Och de bör användas med försiktighet, då de ofta är svårlästa och dominerar alltför kraftigt över omgivningen.

Om typsnittet Democratica är en rennässansantikva eller en fantasistil kanske går att diskutera. Men här är ett exempel på hur den ser ut.

Fantasistilar

Reprodukter

Typsnitt som till sin karaktär är avsedda för andra material, som stenciltryck på tyg eller sten. Exempel på dessa är just Stencil.

Reprodukter

Ornater

Ornamenterade typsnitt, som de som t ex används på sedlar. Vissa typsnittsfamiljer har även sk Initials i familjen, där dessa används som anfanger.

Ornater

 

Detta avslutar vår resa i typografins värld. Vi har lärt oss mycket under dessa veckor och jag hoppas att ni kommer ha nytta av det i ert fortsatta arbete. Skulle ni glömma något på vägen så är det bara att komma tillbaka och läsa igen.
Nästa vecka ger vi oss in i en ny värld, vilken får ni se då…

 

Källa: http://www.nebulosa.se/typografi/typografigrund.shtml